Ultraviolett ljus (UV) är den del i det elektromagnetiska spektra som ligger i våglängdsområdet mellan den violetta delen (400 nm) i det synliga spektra och röntgenstrålning (100 nm). 1 nm (nanometer) = 1 miljondels mm. UV-spektrumet delas normalt sett in 3 olika våglängdsområden benämnda UVA, UVB och UVC.
UV-strålning av längre våglängder har mycket gemensamt med det synliga ljuset. Den uppför sig på liknande sätt i optik och den kan registreras på fotografisk film.
Det mänskliga ögat kan inte uppfatta ultraviolett strålning.
UVA 400 nm-315nm
Refereras ofta till som ”black light” och är det område med den längsta våglängden och med det lägsta energiinnehållet samt svarar för den största delen av det naturliga UV-ljuset. Många material fluorescerar när de utsätts för ultraviolett strålning. Det innebär att ljuset vid reflexionen utsätts för en frekvensomvandling så att det reflekterade ljuset får en större våglängd än det infallande och därmed kommer inom det frekvensområde, som det mänskliga ögat kan se (våglängden ökar).
Vårt användningsområde är att med UV-ljusets hjälp upptäcka fluorescerande material som uppkommer vid obalans i hårbotten. Det är restbeläggningarna som lyser (fluorescerar). Om det inte fluorescerar, finns ingen beläggning. Med UV-ljus (UVA) kan man därmed enkelt säkerställa om det finns någon sorts beläggning. UVA är också med och ger solbränna eftersom det mörkfärgar hudens pigment, som bildats av UVB.
